Jag måste bara förtydliga för er alla; Jag ÄLSKAR Adina's nya dagis, de känns så galet bra! Hade jag vetat att de va så här de skulle kännas när vi klev in i hennes förra dagis, hade vi utan att blinka vänt i dörren!
Att det här med dagis skulle vara så känsligt och tufft har jag aldrig hört någon prata om, mer än att typ alla säger samma sak; Det va tufft i början sen gick de över, eller ; Alla andra har juh klarat det så varför skulle de inte gå?!
Men shit, du ska lämna över din käraste ägodel till några främmande personer som du knappt vet någonting om, plus att det är inte som att dom är dina barns nanny utan dom går bara till jobbet, vissa brinner mer eller mindre än andra för sitt jobb (det vet vi alla)! Vissa lever för rasten, längtar hem osv (vilket är mångas självklarhet när de kommer till jobb), med det slog mej aldrig innan. Jag insåg det första dagis inskolningen, dom går bara till sitt jobb (vissa gör de mer brinnande än andra) och där ska jag lämna mina käraste, finaste underbaraste barn...! Det va ett tufft uppvaknande...
Men (de kommer ofta ett MEN) detta dagis som barnen ska gå på nu, är ny renoverade lokaler, nya arbetsgrupper (/ny personal) dom brinner för sina nya avdelningar (att ha varit med och öppna en ny avdelning är en bra merit, då vill man nog förhoppningsvis göra det bra oxå!!)!
Det känns så tryggt och bra! Det finns sex pedagoger (som de så fint heter idag) och jag gillar ALLA sex (det är ganska ovanligt för att vara jag....). Adina är en utav 13 barn som är första kullen på den nya avdelningarna, det känns så tryggt och bra!
Tänk på de alla ni som har det framför er, känns de inte bra i magen (nu snackar jag inte om att lämna bort ditt barn utan själva atmosfären på dagiset, så ta dej en ordentlig funderare).
Sen att jag har lyxen att ha en bra vän som är montessori pedagog som ger mej tips och tankeställare, ja det är lyx!!
Vad glad jag blir när jag läser om Adinas nya förskola! :) Skönt att ni fått tag på en förskola med hängiven personal - något jag tycker borde vara en självklarhet, men inte alltid är. Jobbar ju själv som förskollärare och tycker att om man inte kan bemöta varje barn med engagemang, intresse och respekt så bör man nog ta och se sig om efter ett annat jobb...Visst kan det vara krävande att jobba med människor, men det är också ett stort ansvar, vi är ju med och påverkar barnen för resten av deras liv! <3 Därför blir jag så glad när jag läser om hur nöjd du känner dig med ALLA fröknarna! :)
SvaraRadera